2010-11-21
 16:50:04

Tomt

Hej mina vänner. Det har inte blivit mycket skrivet här på länge eftersom att Daniel har varit här i 10 underbara dagar som nu är slut. Jag följde honom till flygplatsen och kom precis tillbaka till mitt lilla rum som plötsligt känns tommare, tystare och ensammare än vanligt. Tyst. Bara vinden som viner utanför fönstret, mitt lilla kylskåp som brummar och stadens ljud som hörs. Kontrasten blir på något sätt starkare nu när jag fått uppleva lite kärlek och värme ett par dagar. Att sakna blev plötsligt tyngre eftersom att minnena finns precis överallt. När allting påminner om dig är det svårt att tänka på någonting annat.
Jag lyssnar på vacker musik och försöker se förbi tårarna. Man måste få vara lite ledsen ibland. Sen får man plocka upp sig och gå vidare som min kloka mamma precis sa på skype.

Kärlek till er alla!



Sofie Persson

Älskling du är inte ensam! Det kanske känns så just för stunden, men du har massor av vänner som saknar dig och du har vänner på plats som även de känner sig ensama. Ta hand om varandra och tänk positivt! Livet är skoj upplev en massa saker, samla på dig erfarenheter och möten med folk du inte känner. Du kan ta fram dem längre fram i livet titta på bilde le åt minnenna och tänka på att Daniek faktiskt kunde komma och se en liten bit av ditt liv där! Kram hjärtat<3


mormor Ulla

Hej Linn vilken klok mamma du har och vad hon kan uttrycka sig bra. Jag håller med ha det bra och sköt om dig vi ses snart. P o jag åker till värmen 2 dec.

Skickar jätte kramen till dig pusspuss/mormor


Gudmor Ida

Hej Linn! Det är verkligen jobbigt att känna saknad efter någon. Daniel är en jättego kille, så jag förstår att du är ledsen och att det blev tomt när han rest hem. Men du kan försöka vända saknaden till något positivt, så kan du istället för att känna sorg, hämta styrka ur känslan. (Låter flummigt :) Att ha någon att älska och sakna och att den personen älskar och saknar dig lika mycket - det är fint! Du och Daniel är lyckligt lottade som har funnit varandra, och snart ses ni igen. Du kommer att bli förvånad när det är dags att resa hem och ställa dig frågan: "hur kunde det gå såhär fort?!" Hoppas du kan finna någon tröst i mina flummiga rader. krAAAm från Gudmor Ida



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

« NAMN Spara info?

« E-POST (publiceras ej)

« URL

Kommentar: